"Lacrosse"

Här är de. Bandet från Stockholm som lyssnar till namnet "Lacrosse". Och gör en lätt förvirrad. G tipsade om detta och hon kände sig ambivalent. Själv sågar jag gärna jämns med fotknölar i tid och otid, för att senare undra om det inte är något att ha, rent av riktigt bra. Men här blir man ju inte klok. Det låter bra om debutalbumet "This New Year Will Be For You And Me", det är tromboner och blås, gitarr- och pianoslingor osv. Men jag tror att allt bottnar i sången. Tydligen måste mannen och kvinnan i bandet sjunga ALLT samtidigt och på samma sätt hela tiden. Deras grej säkert. Eller så kan man inte på nått annat sätt, men tre låtar in på skivan har man fått nog på den tolv alltförlånga debuten. Men lyssna gärna på först och andra spåret " No more lovesongs" och "You can´t say no forever", den första med mitt favorittrumkomp i slutet, och den andra är en spattigt trevlig låt för stunden. Riffet i "So sad" är med carbonpapper tagits direkt från Håkan Hellströms låt "Uppsnärjd i det blå". I och för sig en bra grej, en anledning till att återupptäcka hur bra hans debutalbum är och är alltid värt att hitta tillbaka till igen. Lite skillnad på debut om man säger så.