Lite Nicolai Dunger över det? Får även lite Haydenkänslor av nån anledning.
Så här skriver Anders Utbult, Revolver:
"Vid en första anblick uppfyller Bon Iver alla kriterier för att vara en typisk sing-and-songwriterklyscha. När "bandets" enda medlem, Justin Vernon, bröt upp från sitt gamla rockband hade han en mängd uppdämda känslor som endast kunde släppas ut i en stuga i skogen där han ensam högg ved, körde traktor och beskådade "frusna soluppgångar" högt upp i ett jakttorn. Ur denna redigt romantiserade tillvaro - skrämmande lik den uppladdning Rocky Balboa genomför innan han ska möta Ivan Drago i "Rocky V" - kom albumet "For Emma, Forever Ago". Med denna biografi, ett utlägg om hjärtsorg och längtan och ett namn på medvetet felstavad franska (namnet betyder ungefär "god vinter") får jag en naturlig lust att sålla Vernon till den enorma fållan av ensamma män med gitarrer som har intressanta emotionella problem men ett allt för slätstruket sätt att presentera dem på. I facket ser vi redan J.Tillman, Denison Witmer och många fler – och på pappret ser de ut att få sällskap av ytterligare en ung man från Wisconsin.Men det går ändå inte att förneka det faktum att det utpekade guldkornet "Skinny Love" från det niospåriga albumet är riktigt välgjord och till och med stundtals originell. Det är egentligen bara titelspåret "For Emma" som är sådär typiskt förutsägbart med simpelt gitarrkomp och intetsägande melodi. Resten är mycket skickligt producerat – jag som lyssnare får gång på gång mina fördomar tilltufsade - när det går för sakta kommer plötsligt trummor in i bilden och tar upp tempot, när det blir för mycket falsett visar plötsligt Justin upp ett basregister. Ibland märker man till och med innovativt gitarrspel och vissa melodiska utflykter värda den exceptionelle Antony Hegarty.Visst, stora delar av låtsamlingen blir lätt ett sorgset bakgrundsbrus värdigt en läkarserie på Kanal 5, men när musiken bryter upp och blir mer dominant och körer och blås fyller ut – då står Bon Iver ut och gör intryck. Precis som dagens reklambyråer säljer en livsstil säljer Justin Vernon en sinnesstämning, och han gör det mycket skickligt. Någon av hans mystiska antydningar som: "only love is all maroon/ gluey feathers on a flume/ sky is womb and she's the moon" kommer nog aldrig vara på var mans läppar, men kanske har Bon Iver det som är nödvändigt för att sticka ut bland de menlösa massorna av anonyma sing-and-songwriters. Kanske sprider sig "For Emma, Forever Ago" ut från de närmaste sörjande. Men, kanske, är jag omedvetet lurad av min egen längtan till att sitta ensam i en stuga och invänta vintern."
Jag håller inte med om åsikten om "For Emma". Blåset är grymt, och melodin är det väl inget fel på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar