Nature Anthem

Den här är till min älskade G, vet att du blir glad av den här videon!

Feist - 1234

Fantastiskt klipp från Letterman, med en klädsamt vitklädd kör bestående av medlemmar från Broken Social Scene, Grizzly Bear, Mates of States, The National m.fl. Absolut strålande.

Young Galaxy

Duo med rötter från Canada men nu boende i Montreal. Har tidigare spelat in med Jace Lasek (Besnard Lakes) och spår kan väl även tydas på detta nya album - "Arts & Crafts", där låten jag först fastnade fastnade för, "Come and see", kanske inte är den tongivade för resten av plattan. Bra är det iallafall.

Unai

Jag fortsätter med mer electronica i den mer lågmälda skolan som jag fick höra i fredags. "Oh you and I" är ett Junior Boys-doftande stycke som duger till mer än att brilljera på 100.000kr stereos. Svenskt är det också . Faktiskt. Från Uppsala t.o.m.

Danskj-vlar

"People Press Play". Det är namnet på den danska electonikakonstellation jag fick bekanta mig med i helgens HiFinördsammankomst i GBG i fredags. Jag fick även veta att det är en man som lyssnar till namnet Thomas Knak från"Opiate" som ligger bakom detta. Hur som helst är det en lågmäld svävande ljudbild över det självbetitlande albumet. "These Days" är låten man ska sätta siktet på.

"Robert Wells remixar The Knife"

Det här har ju inte mycket med musik att göra, men det är så otroligt roligt, och lite svårhittat tyckte jag, så en direktlänk här så vet jag var den finns:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=734221&BroadcastDate=&IsBlock=0

G-diddy

Man måste ju ändå älska Youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=GxdFoOh1aJM&feature=related

Men vad jag vet så finns det en änuu vassare liveversion av den.

Familjen

"Familjen" - och då menar jag inte sekten , inte heller reklambyrån i sthlm - som måste ha en av de minst tidsmässigt påkostade hemsidorna ever, speciellt för att vara en reklambyrå liksom -(http://www.familjen.se/) utan den här mannen :


Johan Karlsson och hans electromusik uppmärksammades i en "Musikbyrån special" för ett antal månader sedan, där Hässleholmsonen samt polaren Andreas Tilliander som finns med på liveframträdanden, gjorde en riktigt grym spelning i hemstaden inför en skogstokig publik. (Det där med profet i sin egen hemstad någon..?)

Varför ta upp det här nu då? Jo, på festen som ägde rum i Sveriges 5:e största stad i helgen som gick, träffade jag och G på en Hässleholmgrabb, mycket trevlig dessutom, med en IPod halvfull med bl.a favoriten "Familjen" . Han hade dessutom givetvis varit på denna nu legendariska konsert. Så då fick man upp ögonen igen, och gillar man FETA syntar, hårda beats, och inte får dialektala allergiproblem så rekommenderas albumet med samma namn som hitten "Det snurrar i min skalle" (2007) Videon till låten "Det snurrar i min skalle" är förresten så strålande att man tappar hakan.
Låter sig ej missas.
http://www.detsnurrariminskalle.com/

M83

Jaha...? Blev det inte mer? Nya albumet "Digital Shades vol.1" är oväntat soft och lågmäld. Jag dömer ibland ut skivor för snabbt, men så här då: När ska man spela den här? Jo, det ska väl vara på efterefterfesten när dina närmsta polare ligger däckade och utslagna i din soffa efter för mycket folköl och jazztobak, och du skulle släpa dig själv till sängen om du bara orkade. Ligger fjärrkontrollen i närheten - så sätt på den för all del. Jag kanske har fattat lagom till Vol.2 har kommit....

Kyld märg suger

Dricker te för att tina upp inombords, och till detta funkar "Lightspeed Champion" ganska utmärkt. Londongäng, ny bekantskap för mig, men lär släppa ett nytt album i slutet av januari här i sweden. Checka out låtarna "Galaxy of the lost" och "Midnight surprise", men även "Xanadu" funkar i kylan.

(Likadana brillor har de också)


Musikformen HipHop är väl inte min främsta källa till inspiration, men när "Jenny Owen Youngs" Tar ifrån hiphoparen "Nelly" sin låt "Hot in here" och gör det till nått helt annat, så dras smilbandet åtminstone ett par grader uppåt av glädje. Värt att kolla in är även "Fuck was I" från senaste albumet "Batten the hatches" (2007). Finns även i en "child-friendly radio edit". Vilken tur...


Mer halvbra...:
Jag fann en helt bortglöm historia på den lilla hårddisken som legat där ett år eller så. "Mixtapes & Cellmates" heter bandet (rätt bra namn , eller?) "Longing remixed" heter ep´n, som namnet antyder en trixmixad sak, men ett par låtar där är inte tokiga. "C you d road home (Bauri remix)" samt "Photo Jenny" är ett par pärlor.
Senaste albumet som även det heter "Mixtapes & Cellmates" (2007) växer faktiskt med lyssningarna, lite tråkigt vid första intrycket kanske, men å andra sidan kan väl inte allt rycka till i adhd-tarmen så fort playknappen intar sitt bottenläge på tangentbordet?

Music non stop

Jag kommer här rapa ur mig ett antal låtar/album som de senaste veckorna på ett eller annat sätt fått min fulla uppmärksamhet:

Anna Järvinen - "Jag fick feeling" Album
Den f.d Granadasångerskan gör soloskiva på svenska, och har Dungens folk som backar upp. Vemodigt (en del skulle kalla det glatt..), vackert och mina högst personliga tankar går åt "Paus" -Jocke berg/Peter Svenssons gamla projekt, och Håkan Hellström(?)

Beirut - "The Flying Club Cup" Album
Uppföljaren till "Gulag Orkestar" - no further comments

Coconut Records - "West Coast" och "Slowly" Låtar
Bandnamnet gör ju ingen lycklig, men de här två låtarna från albumet "Nighttiming" gör dessbättre det istället.

Park Hotell - "Okänt album"
Ja det heter så, albumet jag köpte -eh- på nätet. Egentligen var det låten " Low on resistance" som jag fastnat för, men övriga fem låtar är inte kattskit. Bandet beskrivs så här på hemsidan:

"Alltså, dom här killarna. Dom är ju inte så gamla men dom har ändå nått den ålder där allt inte är ok längre. Inte ok att alltid försova sig, inte ok att vara den fullaste som är kvar längst när nån fyller år. Ofta så här, typ, slår nån sig på fyllan, får värsta såret i ansiktet för att dom blivit typ påcyklade. Eller bankomaten tar kortet för dom trycker in fel kod den där ödesdigra tredje gången. Och annat sånt där som man knappt tror är sant när man hör det.
Dom spelar lite med olika band och det går lite bra ibland eller sämre. Cristian spelar med MABD och Jonas turnerade i Tyskland med Bear Quartet när han var 19. Petter glassar på och spelar med alla möjliga, han är grym på typ alla instrument fast han får aldrig fronta. Dom är kompisar med alla fast mest med killarna i Convoj och nån som jobbar på Expressen.
Hela tiden försöker dom flytta hemifrån men det går sådär. Alltså, dom gör det med jämna mellanrum men då tar det slut med tjejen eller så var det typ bara ett vik och inte ett fast jobb, fast det kändes som det. Det kändes typ rätt, men ändå. Och så är dom hemma hos morsan igen.
Dom är lite lata och klantiga och dom typ bortförklarar sig när man vet att dom egentligen inte orkade göra nåt. Dom är inte så hjälpsamma, alltså dom är snälla och schyssta men dom liksom klappar igenom ibland. Dom är för bakis.
Dom så här, vill vara typ DJs och fixar klubbar och det är för det mesta skitroligt, det kommer rätt bra med folk men nån av dom slår typ sönder toaletten eller glömmer stänga en dörr så alla skivspelare blir typ snodda.
En gång när de inte hade nån trummis spelade dom i Sundsvall. Dom åkte bil i 106 mil och tjänade 200 spänn var. Typ 30 pers kollade. På morgonen när en av dom skulle köpa cigg mötte han Afrodite, alla tre. Det var bara dom vakna i hela Sundsvall. En annan gång åkte de Luleå-Hässleholm-Göteborg på en helg. Dom tjänade ännu mindre den gången och dessutom gick bilen sönder, fast det hände redan innan de lämnade Luleå. Den sortens historier är det som repeteras i evigheters evighet i deras kretsar.
Ändå är dom inte så farliga, dom har inte såhär dåligt rykte eller nåt. Dom är bara unga och tänker inte som till exempel fembarnsföräldrar som skriver dikter och sånt. Dom tycker andra grejer är viktiga men jag vet fan inte vad det är.För dom har alltså ett eget band, Park Hotell. Cristian och Jonas gör sjukt många låtar och sen visar de Petter och det är så jävla bra att det fattar man inte. Fast dom är som dom är. Dom spelade in en skiva för typ två år sen som aldrig kom ut. Först var det nåt med att han som hade skivbolaget var psykiskt sjuk, och sen var det nåt att det var så jävla dåligt mixat (tyckte dom själva alltså) att dom först mastrade om allt hemma i typ Windows och pitchade upp alla låtar. Sen var det nåt med 15000 spänn som dom inte hade och sen skulle nån mixa om en del av låtarna men han var fan alldeles för dyr. Sen var det nån annan som blåste dem och nu är dom äntligen här.
Jag, och alla andra som redan hört det, tycker det är så sjukt härlig och sorglig pop att jag får gåshud bara jag tänker på det.
// Mattias Alkberg"


The Format - " Time Bomb" Låt

Albumet "Dog problems" lever inte upp till vad jag först ville tro, men den här låten är ok. Annars kan man bara ha den som en anledning till att länka till den brilljanta hemsidan. Flyg omkring med hunden, men se upp för hundfångaren! www.theformat.com/index2.html

The New Pornographers - "Challengers" Album

Senaste albumet som ej bör missas.

Voxtrot - "Voxtrot" Album

Småputtrigt och trevligt.

http://www.voxtrot.net/

Page France - "Hello, Dear Wind" Album

Fantastiskt album, avskalat och med den rätta "badrumsrösten" där man med låtar som t.ex "Dogs" och "Bush" förstår att min gode vän "Nookie" från götet totalt slog bakut när detta nådde hans hörselgångar. Eller som det står på hemsidan:

"Page France is the slightly off-kilter, brainchild of Michael Nau. Beginning in the Spring of 2004 as Nau, and good friend Clinton Jones put together a collection of songs, which were, perhaps, intended to be placed on an old, dusty shelf for years to come, until Baltimore based label, Fall Records, kindly offered to release the songs as the band's debut album, Come, I'm a lion! Shortly thereafter, Page France began performing live, and recording numerous demos, and have since created a substantial following that continues to grow daily.
Nau, who rarely appears solo, loves to share the stage and studio with a lengthy cast of friends and instrumentalists coming from all corners of Maryland. The sweet and loveable voice of Whitney McGraw, and the guitar and percussion styling of good friend and collaborator, Clinton Jones, have become the base of the Page France sound. Full of spirited fun and joy, the live show plays more like a wedding celebration than a familiar rock show, as the stage fills with jubilance, while voices soar, bells ring, and each member dances from one instrument to another.
Only one year after their first release, Mr. Nau, and his cast of friends and collaborators, put together something even sweeter, more clever, more surprising, and maybe even a bit stranger. Hello, Dear Wind is new and exciting, while still paying homage to its predecessor. The campfire sing-a-longs, and the craftily, sporadic instrumentation is still there… just living in a brand new neighborhood."

http://www.pagefrance.net/main.html

Mgmt

Ok, här kommer det då. Bandet jag lyssnade på i natt. Och det är lika lysande idag. Mgmt - "The Management", låter ungt (texten i "time to pretend" talar väl om det), inspirerat, fantasifullt och påhittigt, lite "The Sleepy Jacksson" med en del discoinfluenser, både 70 och 80-tals, lite lagom distade trummor här och var.... Fann precis en text på last.fm som beskriver det så här:

"ironic electronic indie dance rock from some music majors from Wesleyan University. used to be known as "the management". songs about not quite growing up and a lot of nonsense. known for playing shows with only an ipod and some mics. once battled god at the Wesleyan chapel. Andrew VanWyngarden, one of the MGMT figureheads, is currently collaborating with Of Montreal's Kevin Barnes, with plans to release a record in 2007 under the name Blikk Fang. the MGMT was on tour with Of Montreal late in 2005 and VanWyngarden has been appearing on stage during some performances on Of Montreal's summer 06 tour."

Lyssna på deras vansinnigt fula MySpacesida: www.myspace.com/mgmt

Örongodis eller sömnbrist?

Jag vet inte om det är mina hörlurar som låter bättre än vanligt, eller om det är det faktum att det är först nu, en knapp timme efter midnatt, och efter att man jobbat för länge, kan andas ut och ta till sig musik på ett helt annat sätt. Men det låter jäkligt bra i mina öron iallafall. Måste nog dock avvakta innan jag spiller lovord till höger och vänster om det som kommit till mig genom nätverkskablen. Har ju hänt att man fått ta tillbaka..

Klart är iaf att nog fan ska musik avnjutas i hörlurar av normalgod kvalitet i allafall 7 av 10 ggr. Fördel: Du stör ingen kl. 01.03, du behöver inte ha en ljudanläggning för 2 miljoner kr för att få djupbas utan cp-muller, 3D-ljud och bra stereobild. Nackdel: kan anses som något osocialt..

Arcade Fire live Annexet 071105

Vi var där. Det var fantastiskt på nästan alla sätt, ljudet var väl inte en av de sätten, men alla dessa låtar, många och underbara! Och så fick man då till slut höra "My body is a cage" och "Intervention" live till slut..

Vampire Weekend

Senaste hajpen tydligen, med detta New Yorkband, Låter inte som den vanliga NY-rocken direkt, knasiga trummmor, Peter Gabriel(!)-vibbar, och avsaknad av elgitarrer gör att det låter eget, och i mina öron intressant! Inte helt säker vad min omgivning tycker dock.

Skumt ful hemsida f.ö.

http://www.vampireweekend.com/

Editors!

Detta UK-baserade band är fantastiskt., Med en blandning av Interpol och valfritt nyåttiotalsretroband, blir det grymt! Ny platta ute nu, "An End Has A Start", deras andra skiva f.ö.

http://www.editorsofficial.com/

"Det här med blogg - vad ska det va bra för..?"

Mjo, nog har man ställt sig den frågan många gånger, och jag är fortfarande tveksam. Men jag fattar poängen som G har. Att kunna gå tillbaka i gamla inlägg och se hur man tänkte, tyckte och kände, och varför, i mitt fall enbart musik. och förmodligen till 98,7% ny sådan. Är det sedan någon mer som råkar se detta och kanske få lite inspiration, så är det ju bara fint. Egentligen skulle man ju startat det här för 15 år sedan, när allt bra man lyssnat på genom åren låg framför en. Som t.ex när jag för första gången upptäckte "Radical Face" och insåg hur fantastiskt vackert det kan bli. Så det kan hända att en och annan gammal och halvny pärla slinker in.

När de här orden skrivs, så snurrar "Svensk Indie 1988-2006 - En Kärleks Historia" , den är inte ny, men känns väl som en fantastisk utgångspunkt och förstaskiva i den här bloggen att lämna som avtryck.